Bildkonstnären

När den hämmande coronapandemin slog till befann vi oss i Montreal. Allt stängdes ner i samhället och på en veckas tid skulle vi övergå till att ge all undervisning ”on-line”. Den tidigare attraktiva och charmiga staden tycktes mig med ens vara ful och övergiven. Måleriet har alltid beledsagat mitt arbete inom musiken. Men jag betraktade förut detta enbart som ett skönt tidsfördriv. Min kära Lena uppmanade mig att ta tag i detta, för mig, så härliga konstnärliga uttryckssätt. Jag förmodar att hon var trött på mitt vankande och min otålighet under den nedstängning som vi var påtvingade. Nåväl, i Montreal hade jag en underbar studio menad för mitt musicerande, en studio som snart blev invaderad av dukar och allehanda färger.

Jag hade, som sagt, ingen tanke på att målandet skulle vara något annat än en terapiverksamhet. När vi sedan flyttade hem till Sverige år 2020 fortsatte jag att gräva i mitt inre efter uttryck som jag tyckte om och jag fortsatte mitt målande i den ateljé vi lät bygga. Jag har visat mina målningar via sociala medier och har fått en hel del mycket fina kommentarer av vänner som jag respekterar och hyser aktning för. Att ställa ut målningar är givetvis något helt annat än att spela konserter och jag inser att det är uppkäftigt, men från någonstans kom tanken: ”men vad tusan, man lever ju bara en gång och jag tycker om det jag har skapat och jag tror att mina målningar har ett bra uttryck och kan ge andra människor en sällsam skönhetsupplevelse”. Jag har haft två större utställningar och planerar för närvarande ett par till.